Hur förbereder man sig som allt-i-allo på plats, här i Stora Blåsjön, för att ta emot 13-15 dykare med tonvis av utrustning till boende i byns nedlagda skola?’
Jag är vaktmästare på skolan i Blåsjön. Den ägs av Blåsjöns bysamfällighet. Liksom ett par år tidigare, kommer jag att vara dräng och ”kastkäpp”, som det kallas här, åt dykargänget, en ganska stimulerande syssla för en pensionär i sina bästa år.
Önskemål har de presenterat. De har ju varit här tidigare och vet vad som saknas, vad som kan bli bättre. Både i skolan och uppe vid Dolinsjön i Bjurälvens Naturreservat.
I skolan ska det ställas i ordning. Kuddar och madrasser finns på plats. Rent och snyggt. Alla bor på golven i alla vinklar och vår. En del hamnar under borden. Låter kanske inte så bra, men det är bara för att sova.
I köket en extra mikrovågsugn. De är många som samtidigt ska värma sin mat.
Matsalen används, ja, just till matsal och på kvällarna till genomgång av dagens upptäckter och strapatser. Långbord och stolar.
I källaren ska det finnas plats för en kompresssor, plats att ta in tuberna, som ska fyllas inför nästa dags dyk. Det blir många tuber varje dag.
I duschrummet, måste det finnas upphängningsanordning för att torka dykardräkterna. Den satte jag upp i år.
Extra bord behöver de för alla sina pinaler, datorer och instrument av olika slag.
När allt det där är ordnat, blir det dags för vissa yttre förberedelser.
Parkeringsmöjligheterna på skolan måste utvidgas. Varje bil har släpvagn med sig och en del är jättestora. Allt måste få plats på ett praktiskt sätt.
Så är jag ombedd att hugga ett 50-tal stickningsbuskar, björkruskor, för att markera var skoterleden ska gå över Leipikkvattnet upp till Dolinsjön i Bjurälven. Efter expeditionen tas käpparna bort igen. De, som eventuellt missas, återgår till naturen, när snön smälter.
Lastning pågår för transport upp till Dolinsjön, cirka 4,5 km.
Under de två veckor de ska upp och dyka, är jag med de flesta dagarna och hjälper till med skotertransport av all utrustning, av dykare och av eventuella besökare. De flesta besökare kommer tyst och fint på skidor.
För att få köra skoter – och för att dyka! – måste de ha tillstånd från Länsstyrelsen i Jämtland.
Själva transportleden dit upp, byggs av dem själva. I år var det lite snö, så det vållade dem vissa besvär. Detta tog två dagar.
Under dagarna däruppe, hjälper jag till med lite av varje. Först var det en tältkåta och ett ”partytält”, som skulle resas. Inne i kåtan sattes en liten kamin och runt tältstången på golvet i halva kåtan, lades liggunderlag ut. Ett bord skulle in där och ett par mikrovågsugnar och en vattenkokare.
Här kan de värma både sig själva och sin mat. 
I det större tältet finns plats för att klä om sig och där finns två långbord för att lägga alla delar av deras utrustning på.
För övrigt sitter jag och studerar, hur de förbereder sig för sina dyk. Det händer alltid saker. Det blir aldrig tråkigt.
Jag har också fått prova på att sitta som dykledare. Det känns ansvarsfullt. Då ska man hålla reda på vem som är där nere och vetas exakt hur lång tid dykaren tänker vara nere och sedan ha stenkoll på klockan, då de ska vara tillbaka.
Då och då kan det uppstå behov av någon pryl, som de har i sina bilar. Då blir det en extra tur ner till parkeringen vid gården i Leipikkvattnet, varifrån expeditionen ut går och hämta det som behövs.
Dessa veckor är mycket inspirerande, men jag skulle aldrig själv kunna tänka mig att gå ner i det kalla vattnet!
Lewi Fredriksson, en glad pensionär i Stora Blåsjön.
Mer om Bjurälven och Blåsjön finns på Blåsjöns hemsida http://www.blasjon.com