Expeditionsberättelse 2008

Efter flera månaders planering så var äntligen dags. Delar av Bjurälvens hemlighet skulle snart visa sig för oss hungriga grottdykare och alla ville vi hitta ett stort grottsystem som är större än vad tidigare varit känt i Sverige . Efter en 12timmars bilresa kunde vi få några timmars sömn och sedan bar det ut på fjället.

Naturreservatet där det normalt råder totalt skoterförbud har inga skoterleder eller skidspår. Naturen är helt orörd och terrängen är kuperad. Området är mycket vackert och dess skönhet är svår att beskriva. Hela första dagen spenderar vi på att hitta till platserna som vi vill undersöka och bygga en skoterväg som klarar av den trafik som blir då all utrustning och personal skall fraktas fram och tillbaks. Det är ett tungtarbete men alla jobbar hårt till sena kvällen och utan klagomål, kanske för att det är första dagen och kraften och engagemanget är på topp.
Dag 2
Andra dagen fortsätter vi att komma hela vägen västerut till det som heter Dolinsjön. Här är det en liten trattformad sjö på ca 10x15meter där isen mäter 1,3meter tjock. Sommartid kan man här se vattnet forsa upp från underjorden och det verkar som denna del av grottan fungerar som en slags övertryckventil för grottsystemet när flödet blir för högt. Nu är det nästan inget vatten alls som rinner igenom och Dolinsjön ör helt utan mätbart vattenflöde. Isen spärrar vår väg och en solid is med en tjocklek på 1meter är vårt första hinder.

Som verktyg har vi en nästan fungerande motorisborr och en manuell isborr. Efter att ha kämpat med den usla motorborren i över en timme så lägger vi den åt sidan och borrar resten av hålen för hand. Det tar ca tre timmar att borra och hacka upp en liten triangel som är stor nog för två dykare.

Vi bestämmer oss för börja dyka och att ta en titt på ingångshålet som vi förra året inte kunde ta os igenom p.g.a. att det var för trångt. Det är fortfarande trångt men efter ett tag bestämmer sig Nickas att göra ett försök att backa in i grottmynningen. Sanden är mjuk och formar sig runt hans kropp. Det är mycket trångt men efter bara någon minut av stillsamt vaggande och ålandes är han inne på andra sidan. Det blir större, mycket större och plötsligt är gången så stor att vid nästa dyk bestämmer vi oss för att dyka tre dykare på samma gång. Efter att ha utforskat ca 50meter in i grottan bestämmer vi oss för att vända. Vi vänder inte för att grottan tagit slut det är mer att vi inte riktigt kan bestämma vilken väg vi skall ta. Skulle detta vara början på det stora grottsystemet som vi alla drömt om? När vi kommer upp till ytan igen så har vi minst fyra stora gångar som vi inte utforskat. Vårt beslut blir att avvakta och att eventuellt pumpa bort delar av sanden som täcker ingången. Inte för att man inte kommer in, utan för att vid en paniksituation eller om man skulle behöva ta ut en medvetslös dykare, så kan det vara omöjligt att ta sig igenom en sådan smal spricka. Pumpen som vi lånat är kraftigt modifierad och vi hade ingen möjlighet att testa den innan expeditionen. Detta blir uppgiften för den tredje dagen och nu kommer det som avgör om vi kommer att kunna fortsätta utforskningen. Det är flera ställen som är för trånga för att vi skall kunna ta oss in och att gräva med spadar under vattnet är en omöjlighet då det är många kubikmeter sand som skall bort. Pumpen måste ha en enorm kapacitet samtidigt som den skall vara hanterbar under vattnet lång inne i de trånga gångarna. Detta är något som aldrig tidigare testats.

Dag 3
En tidig morgon och temperaturen är minus 10 grader. Tredje dagen bjuder på lite motgångar då en av snöbroarna över älven viker under skotern. Släden som är välpackad med utrustning skär ner i vattnet och delar av utrustningen sprids ut över vattnet. Alla klarar sig oskadda men delar av utrustningen är våt och gör att en av dykarna inte kan genomföra det dyk som planerats.
Flera timmar spenderas på att hitta en ny väg att ta sig över vattnet och att gräva en ramp för skotrarna att ta sig upp på andra sidan av älven då de kört i vattnet.
Vattnet känns kallt i Dolinsjön och mina läppar sväller upp och det enda som jag känner är dova stickningar. Det tar några minuter innan kroppen vänjer sig i det 0 gradiga vattnet. Vi simmar längre in i grottan och här har ingen tidigare varit, någonsin. Grottan bjuder oss på allt vi önskar.
Även om den är otroligt vacker så kan den också vara mycket farlig och det är lätt att förtränga faktumet att vi är på en plats där vi inte bestämmer reglerna. 20 meter lina läggs ut och även om vi i andra vatten kan lägga över hundra meter lina på ett enda dyk så känns 20 meter som en bra prestation. Det är många intryck som grottan bjuder på samt att man hela tiden måste tänka på vattenflöde, rasrisk, sidogångar och så mycket annat som snabbt kan förvandla dyket till en livsfarlig situation. Vi bestämmer oss för att ta ut den lina som vi lagt in och byta ut den till en tjockare permanent lina med längmarkeringar som kommer att förenkla jobbet att kartera grottan senare.
Dag 4
Efter flera dagar med hårt kroppsarbete började det synas i gruppen och en av dykarna tog det kloka beslutet och avstod helt från att dyka. Fjärde dagen var planerad med ganska låga förväntningar och alla trodde att det skulle bli en lätt dag. Den lina som vi tog ut tidigare ersattes nu med en tjockare lina och den lades med stor noggrannhet. Då den kommer att lämnas kvar tills nästa år så prioriterades stora stenblock som fästpunkter.
De små stenar som man normalt skulle använda sig utav kan dras med av den starka strömmen som blir på våren då snösmältningen gör att hela grottan spolas rent av stora mängder vatten.

Det går snabbt att lägga ut den nya linan och när vi kommer till den plats där vi tidigare vänt så händer det som inte får hända. Det kommer smygande men redan efter tre andetag så sprutar luften okontrollerat från min regulator. Jag förstår att det handlar om en frysning och jag byter till min backupregulator samtidigt som jag stänger kranen på den som frös. Jag visar tumme upp till Markus och Nicklas som ligger bakom mig och de förstår att något är fel och att jag tecknat ”avbryt dyket”. Innan jag hunnit vända så börjar också min backup regulator att friflöda. Detta skall inte kunna hända. Regulatorn friflödar och den ger mig luft men även om jag kan andas i den så släpper den ut så mycket luft att mina flaskor skulle vara slut halvvägs ut ur grottan. Lösningen blir att stänga båda kranarna tills luften tar slut i regulatorn och sedan öppna lite grann varje gång som jag behöver ta ett andetag. Det är inte lika effektivt som att andas normalt men när jag kommer upp till ytan några minuter senare så är det mycket luft kvar i flaskorna.

Här ser man vikten av att hålla sig lugn och att ha tränat på olika situationer. Oftast har man allt som behövs för att överleva, det är du själv som sätter gränsen med din kunskap och din förmåga att inte hamna i panik. Efter att ha bytt regulatorer så gör vi ett nytt försök och efter att ha trängt in ytterligare 5 meter in i okänd grotta så ser vi att gången delar sig i två mindre gångar som några meter bort går samman i det som verkar vara en ännu större gång.

Vi vänder utan se efter vad som gömmer sig bakom hörnet. Alla verkar slitna och klockan går fortare än beräknat. Eftermiddagen som skulle spenderas på att gräva i utloppen blev helt inställt och det beslutades att vi istället skulle bryta lite tidigare för att samla kraft till morgondagen.

Dag 5
Ett av femte dagens problem var att hitta rätt väg igenom de stora blocken där vi avslutade dagen innan. Det fanns två vägar som kunde vara krypbara. Den ena går igenom en vertikal spricka och ser inte för komplicerad ut men här krävs det att man vrider sig 90 garder och pressar flaskorna upp på sidan. Den andra gången ser lika trång ut med en sväng i mitten.
Även om den senare ser mera teknisk ut så är den mera horisontell och det gör det hela lite enklare. Sakta men säkert pressar jag mig igenom och även om det tar lite tid så kommer jag ut på andra sidan. Gången är stor, mycket stor. Det är den största undervattensgång som vi någonsin sett i Sverige. Huvudgången!, det är huvudgången!, är det första som dyker upp i mina tankar. Vi börjar med att titta runt och upptäcker flera stora dykbara gångar åt olika håll. Det finns en tydlig riktning på den största gången och vi simmar uppströms. En stor sandbank avslutar en större kammare och första tanken är att här tar det plötsligt slut. All denna sand måste komma från någonstans, det är många ton sand och sten som spolats upp. Redan efter några meter så löser mysteriet sig själv. Bakom sandhögen fortsätter gången i samma stora runda form och nu sluttar den lite neråt. Mättade av intryck lämnar vi linrullen på kanten och vänder tillbaks för att smälta våra intryck och planera hur vi skall fortsätta att utforska det som idag blivit Sveriges största undervattensgrotta.
Eftermiddagen skulle som planerat vara reserverad för pumpning av utloppet på grottan. Här är det en trång gång där vattnet forsar ut ur grottan . Bara ett 20-tal meter in så kommer man fram till en förträngning där det ligger stora mängder grus och blockerar så att vi inta kan ta oss igenom. Lösningen på detta är en stor pump som med hjälp av en 50m lång sugslang skall kunna användas till att suga bort gruset och på så vis frilägga gången och göra den tillräckligt stor för att simma igenom. Vi börjar testköra pumpen på ytan och kan snabbt konstatera att den suger inte lika bra som väntat men helt klart användbar. Den långa sugslangen som också är tunnare än vad som pumpen är konstruerad för stryper flödet. Arbetet börjas sedan med att lägga in sugslangen i grottan och det krävs tre dykare under vattnet och två uppe på ytan för att hantera den relativt otympliga slangen. Vi gör flera försök att forsla bort massorna men hur vi än försöker får vi inte systemet att fungera. Pumpen orkar inte lyfta stenarna från det djupet på ca 10m utan efter 6meter så avstannar effekten helt och en propp av grus och sten bildas. Över tio dyk görs och alla försök till att få fart på vattnet i sugslangen misslyckas. Det börjar bli mörkt ute och nedslagna av vårt misslyckande tvingas vi ge upp och konstatera att det kommer aldrig att fungera med den utrustning som vi har med oss även om vi önskade annat. Det är någon katastrof att inte kunna ta sig vidare just här är detta en av de platser som vi hoppades på skulle öppna upp en stor del av grottan. Även om det finns kvar tills nästa år så var det svårt för alla att ge upp och packa ihop all den stora tunga utrustningen.

Dag 6
Förmiddagen bjuder inte på några större överraskningar men sjätte dagen och näst sista dagen är en viktig dag för resultatet på hela expeditionen. Dykningarna i Dolinsjön fortsätter och nu handlar det mera om att förbereda för senare dykningar. Vi lägger ut stageflaskor som kan användas som en extra flaska om något skulle hända med de två flaskor som man alltid bär med sig. Med jämna avstånd på ca 50 meter läggs tre falskor in, den sista där linan slutar längst in i den delen av grottan som vi utforskat. Vi vet inte om vi kommer att fortsätta längre då det börjar bli lång bort och alla börjar känna av att det har varit tung och jobbig vecka med hårt fysiskt arbete. Morgondagen får avgöra vad vi känner för och i värsta fall får vi bara hämta tillbaka flaskorna.

Eftermiddagen erbjuder lite mera utforskning vid det som kallas Festins grotta i nedre delen av Bjurälven. Här är nästan all grotta utforskad sedan förra året och en 70 meter lång grottgång leder mellan två öppningar. Den enda fortsättningen verkar vara en sidogång som går lite djupare. I botten av gången är det en mycket trång passage som ingen tidigare tagit sig igenom. Här har vi grävt i timmar under vattnet och det är både svårt och tidskrävande att försöka få bort sanden då den hela tiden finner ett sätt att rinna tillbaks ner i botten. Nicklas gräver lite till med händerna och gör sedan ett försök att pressa sig igenom. Det ser inte ut att gå men efter att ha backat några gånger så verkar det som han fått till den rätta placeringen på all utrustning och samtidigt lagt sig i den rätta vinkeln. Det går inte lätt och inte snabbt men sakta kommer han framåt och är snart igenom på andra sidan. Detta är en stressad situation då man befinner sig på andra sidan av en trång passage och nu utforskas inga längder utan efter att ha konstaterat att gången blir större och att den fortsätter så långt han kan se så försöker Nicklas pressa sig åter genom passagen. Först går det inge bra utan det tar emot ordentligt och han tvingas backa för att justera in utrustningen i rätt position. För en ovan dykare skulle denna situation snabbt kunna leda till panik vilket endast kan sluta olyckligt, men för Nicklas så är det en välkänd situation och han är lugn och sansad även om pulsen ligger över det normala.
Kort senare kommer han igenom och med ett leende ger vi varandra ett ”OK” tecken och börjar simma mot utgången. Vi pratar igenom situationen och kommer överens om att suga bort eller gräva bort gruset innan fortsatt utforskning kan ske. Att börja utforska längre i denna del skulle innebära allt för stora risker och varför utsätta sig för situationer som kan göras säkrare och mera kontrollerat? Grottan kommer att finnas kvar i många år till.
Dag 7
Sista dagen är här och alla är ganska laddade även om man kämpat hårt i flera dagar. Allt är förberett i minsta detalj och ny känns det som att inget kan gå fel. Vi är tre dykteam och utforskningen kommer att ske på flera fronter samtidigt. Dykningen planeras så att teamen möts då ena teamet är på väg hem och det andra på väg in i grottan. Skulle man inte möta någon som är på väg ut så kan man direkt påbörja en sökning och undsätta vid eventuell olycka. Första teamet lägger ut hela 30meter lina i en helt outforskad gång. Team två utforskar också ytterligare ca 30meter ny grotta och allt går som planerat. Tredje teamet tittar på klockan och det är dags att kliva i. Påvägen in möter vi team två och hälsar glatt på varandra vid det snabba mötet. Våra kartor är ritade fram till en viss punkt men slutar med ett frågetecken. Här ska vi nu fortsätta och målet är att flytta frågetecknet längre in i systemet. En ny lina binds fast i den som lades dagen innan och meter för meter simmar vi längre in i det okända. Grottan är fantastiskt fin och med jämna mellanrum sticker det ut skivor av slaggmaterial som inte lösts upp av koldioxiden i vattnet. Dessa blir perfekta ställen att binda fast linan på så att den sitter fast ordentligt medan vi drar den länge och längre in.

Efter ca 30meter in så kommer vi fram till ett schakt som går uppåt. Det skruvar sig lite och hela gången byter karaktär från att ha varit stenfylld på botten till att nu vara helt renspolad och det enda man kan se är den fantastiska fasetteringen på väggar, tak och golv. Vi bestämmer oss för att vända och bara efter några meter händer det som inte får hända. Regulatorerna som vi andas ur fryser och luften sprutar okontrollerat. Jag byter snabbt till min backup-regulator men till min fasa så börjad den också att spruta luft. Båda systemen är frusna och det enda som är räddningen är att stänga båda systemen och sedan att öppna en av kranarna vid varje andetag. Det blir stressigt och sikten som var bra på vägen in är nästan lika med noll efter att vi vände. Vi följer linan ut mot den plats där den extra stageflaskan ligger. Strax innan vi är framme så ser jag att Nicklas som ligger framför mig också har påbörjat att kranandas.
Väl framme vid extraflaskan blir situationen inte bättre. Så fort jag öppnar kranen så är det bara att konstatera, den är också frusen. Vi simmar vidare mot utgången och på vägen ligger extraflaskan nummer två som också är helt frusen och sprutar luft helt okontrollerat. Det höjer stressnivån ännu mera och plötsligt känns det som om man bara vill säga stopp, öppna en dörr i sidan av gången och kliva ut ur grottan. Det är bara det att det inte finna någon dörr och enda utvägen är 70 meter bort och på vägen är det två sprickor som man måste klämma sig igenom. Vid första sprickan så öppnar vi kranen helt och låter luften friflöda under tiden som vi simmar igenom. Allt går bra och Nicklas simmar lugnt och kontrollerat vidare mot utgången. Själv är jag mera stressad och får verkligen koncentrera mig på att inte simma för fort och riskera att få masken avslagen av Nicklas fenor.
När den tredje extraflaskan fryser på vägen ut så kommer det inte som en överraskning. Vi simmar ganska lugnt upp till ytan och väl där uppe hoppar jag snabbt upp och liknade mer en upp hoppande säl än en tung dykare. Aldrig har vi varit så glada att komma upp på isen som denna gång. Inte minst för att efter dagens dykningar har vi lyckats utforska delar av det som idag är Sveriges längsta undervattensgrotta.

150m grotta är karterad och över 400m är utforskad. Grottan fortsätter åt många olika riktningar och den verkar bara bli större och större. Kanske kommer vi nästa år att komma upp i luftfyllda delar? Potentialen för grottsystemets storlek är enormt och vi har bara utforskat en liten, liten gren i ett stort träd av grottgångar.

Text: Daniel Karlsson
Bilder: Daniel karlsson, Nicklas Myrin, Micke Tilja

Fler bilder från expeditionen:
http://www.baggbodykarna.org/gallery/browseimages.php?c=117&userid=
http://www.dykarna.nu/photoAlbum/album.asp?albumId=16937
http://www.dykarna.nu/photoAlbum/album.asp?albumId=16939
http://www.dykarna.nu/photoAlbum/album.asp?albumId=16980

Ett Stort TACK till alla våra sponsorer!
LUNDQVIST MASKIN & VERKTYG, DYKMAGASINET, SPATIO EVENT BRANDING, STRÖMSSUNDS KOMUN, TURISTFÖRENINGEN STORA BLÅSJÖN, KARLSTADS KOMUN, LEICA, FLV HYRMASKINER, CRAMO, CAFE & MAT HÖRNET, TEAM FX, DYKERIET KARLSTAD, RESTAURANG FJÄLLRIPAN, WESTEL, SKÖLDULFS MASKINER HB

Deltagere i Expeditionen:
Nicklas Myrin, expeditionsledare
Johan Utas, expeditionsledare
Crister Berg
Daniel Karlsson
Daniel Nordin
Dan Nilsson
Johan Ivarsson
Kai Hietanen
Markus Nord
Mats Lind
Mark Dougherty
Micke Tilja
Per Sandberg