Under ett par veckors tid hade jag möjlighet att besöka Expedition Bjurälven uppe vid Dolinsjön. Man kan gå i skoterspåret. Det höll bra. Eller åka skidor. Har man tur kan man få lifta med någon skoter. Fast det är inte så ofta. De som kör skoter hör till dykargänget och har specialtillstånd att få köra där. De måste då också bygga sin egen transportled.
Jag åkte skidor, gick och hade turen att få lifta med en skoter!
Tre besök under dessa veckor gjorde jag. Alla gav lika fina och häftiga upplevelser.
Då jag kom dit första dagen, hade de fått ordning på sitt läger vid Dolinsjön. Allt var så välorganiserat. Varm kåta där. Omklädningstält där. Eget elverk har de med. Ett måste.
Lägret. Soligt och fint. En härlig dag!
Vaken hade de sågat upp dagen innan. Just, när jag kom höll de på att släpa bort stora isblock därifrån, eftersom de hade utvidgat vaken. 
Mycket trevligt var det att träffa alla vännerna igen från förra året.
Det här är en hel hög med entusiaster. De tar semester för att kunna vara här och det kostar.
I år liksom förra året sponsrade GELAB, ett elektronik företag i Gäddede, dem. Andra sponsorer finns också på orten. Det gäller boende, skotrar, transporthjälp mm, och så fick det gott mjukbröd att smörja kråset med! Tack vare dessa sponsorer, kan de stanna i två veckor och utforska den underjordiska vattenfyllda delen av Bjurälvens karstområde. Fantastiskt.
Frivilligt och med glädje- i den issörjan!
Tufft att dyka ner i en isvak och stanna under vattnet i gångarna där nere omkring en timme – i taget! Inte bara en gång om dagen. Jag är så imponerad!
Vilken utrustning de har. Ni skulle se deras utrustningslista! Innan en dykare går ner, sitter han länge på vakkanten och sätter på sig allt. Det tar tid och måste göras med stor omsorg. Väl nere, har han ingen annan att lita till, än sig själv.
Vid vaken sitter dykledaren och har koll på vilka som går ner, vart de skall, vilka som är där nere, när de ska komma upp.
Allt måste bestämmas, innan någon får ge sig iväg ner i tunnlarna. Dykledaren skriver in i en dykpärm alla uppgifter; hur länge dykaren tänker vara nere, vart han tar vägen,(de har namn på de olika upptäckterna de gjort, så de kan precisera, vart de ämnar sig) och om han tänker fortsätta längre in i någon gång, än de har lagt ut säkerhetslina i. Exakt tid, då han går ner, skrivs in. Exakt tid då han väntas upp, markeras..
För att kunna göra anteckningar under vatten, har de ”papper” och penna med sig – en vanlig blyertspenna, men ett annorlunda papper på en skrivskiva. De mäter höjd och bredd och längd och skriver ner det = karterar tunnlarna.
Innan Mark fick av sig tuberna, alla tre, svor han lite över att de var så tunga på land. Mycket lättare därnere! Han muttrade också, på sitt hemlands vilda tungomål(engelska!), om reggarna, andningsmunstyckena, som han hade problem med. De frös för honom. Han behövde varmvatten för att få bort isen. Svårt att prata svenska då läpparna är frusna!
Jag hämtade vattenkokaren med varmvatten åt honom. Någon av de andra sa:
– Det där munstycket kan du inte ha mer idag. Imorgon är det OK. 
Hela tiden, som dykarna är uppe, ligger tuberna på isen, men reggarna i vatten, för att inte frysa.
Hur tänker man därnere? Jag har läst Daniel Karlssons berättelse från Expeditionen 2008 och Mattias Tancreds ”En dag under Gelabs Expedition Bjurälven 2009” .
De ligger på nätet, sök under Expedition Bjurälven 2010.
Där står om säkerhetsflaskor, knutar på säkerhetslinan, om kartering och vad som händer med regulatorn, som börjar friflöda!
En dag då jag satt där i snösoffan och småpratade med säkerhetsdykaren, meddelade Johan, dykledaren:
– 10 minuter kvar.
Då det är 10 minuter kvar till dykare anmält, att han ska vara tillbaka, gör sig säkerhetsdykaren klar. Kommer inte dykaren i rätt tid, går han ner och kollar. Har det då hänt ett ras, som förhindrar passage till exempel, ska spett och spade stå klart, då han kommer upp igen. Inga vanliga dykhjälpmedel!
Tiden går och inget händer. Jag hinner faktiskt bli riktigt svettig.
En minut före utsatt tid bubblar det på vattenytan!
Under dessa två veckor var jag med på två informationsmöten, vilka de höll för allmänheten. Båda var mycket välbesökta. Flera av besökarna gjorde som jag, gick på båda träffarna. Det gick en vecka emellan och de var helt olika. Under den veckan, som gått emellan, hade de hunnit upptäcka och utforska en hel del nya gångar och annat därnere.
En av de sista dagarna blir de extra euforiska! De har upptäckt TEMPELSALEN! Tidigare hade de funnit en och annan större grotta, men den här var STOR! Och inte bara det; fossila växtrötter och en alg, som är arktisk, om deras iakttagelse är riktig. I så fall den sydligaste i sitt slag!
Vad det har varit för väder? Det tänker man inte på. Det har nog varit som vanligt. Lite blandat, lite ”ömse”. Den dagen jag fick åka skoter, rättar åka i räddningspulkan, ingen annan plats fanns, var det allt lite grått och snöigt.
Bilden tagen från pulkan, där jag satt.
Sista dagen, som jag är där, går jag hem, då de börjar packa ihop. Jag vill ju inte vara till ”besvär”. De har så mycket, som ska hem på skotrarna och många som ska åka. Kanske blir jag upp-plockad!
Så mycket jag har upplevt och lärt mig dessa dagar, bara av att vara där, titta och lyssna!
Text och bild av:
Gunnel Fredriksson, sommartid guide i Bjurälvens Naturreservat
Mer om Bjurälven och Blåsjön finns på Blåsjöns hemsida www.blasjon.com